i don't feel like a sell out

För första gången sen vi bokade thailand kände jag imorse en sorgsen känsla över att åka. Över allt här hemma som man kommer sakna, pyret, galna grannen, nattis, min familj.
Samtidigt känner jag att två  månader inte är lång tid och att om napa gick fort kommer också detta äventyr göra det. Men att gå ifrån att nästan träffa emma och gabi varje dag till att inte träffa dom på 2 månader kommer vara en konstig känsla.
 
Idag ska några av oss tjejer ses för en lunch, måste passa på att träffa varandra så mycket det går nu.

Hela galet, 2 dagar kvar och jag längtar ihjäl mig.