i don't feel like a sell out

hello!

jag alskar verkligen thailand, varmen, folket, maten, lugnet.
resan hit gick bra, lite jobbigt med jetlagen under mandagen, vi kom hit vid 9 pa morgonen thailandktid och da var klockan 3 pa natten for oss och vi hade knappt sovit natt pa planet.

nu ar vi i hua hin, vi har hunnit festat tva kvallar (forsta skulle borja med "lite drinkar" och det slutade med att vi var packade) och andra kvallen var vi ute och korde en riktig festkvall, med dans och biljard.
vi aker harifran pa mandag och da far vi mot koh tao for annu mer sol och bad.

ar det natt dom kan har i thailand ar det service, hyr man en solstol pa stranden behover man inte ens lagga ut sarongen sjalv och dom borstar tillochmed bort sanden at en.

imorgon kor vi en sista festkvall i hua hin, vi ska ha luciatag.

nu ska vi till kvallsmarknaden och ata lite majskolvar och gora massa billiga kap (en klanning kostar typ 40 kr..)

puss och karlek till er alla! (speciellt pyret, rogic, nettan och ahren)

Jag sitter här med en känsla av ångest.
Ska det vara såhär svårt att lämna sina vänner? Jag intalar mig själv att det "bara" är 7 veckor men från att ses varje dag tills att inte ses på 49 känns oumbärligt.

Jag/vi kommer sakna er så grymt mycket.
(och vi har fan umgåts för mycket, det ska inte vara såhär svårt!!!)

- pyret, galna grannen, nattis, carro
- min familj
- att ta ett bad
- dricka en varm kopp kaffe i ett kallt rum under en varm filt
- min egen säng
- svensk mat
- min dator



seen var det inte så mycket mer.

kommer nog inte hinna uppdatera mer innan vi åker, ikväll är vi iväg och firar cissi. staffan och viktor kommer också, riktigt kul!

Till sist, pyret, galna grannen, nattis och carro, ni kommer vara SAKNADE.

För första gången sen vi bokade thailand kände jag imorse en sorgsen känsla över att åka. Över allt här hemma som man kommer sakna, pyret, galna grannen, nattis, min familj.
Samtidigt känner jag att två  månader inte är lång tid och att om napa gick fort kommer också detta äventyr göra det. Men att gå ifrån att nästan träffa emma och gabi varje dag till att inte träffa dom på 2 månader kommer vara en konstig känsla.
 
Idag ska några av oss tjejer ses för en lunch, måste passa på att träffa varandra så mycket det går nu.

Hela galet, 2 dagar kvar och jag längtar ihjäl mig.

Vi har verkligen varit effektiva de senaste dagarna, sen i måndags har vi hjälp emmas och hennes mamma att flytta och att måla om deras lägenhet. Riktigt fint blev det tillslut.

Det har ordnat sig med thailand, vi kommer komma iväg på söndag. Nu är det fullbokat fr mig resten av veckan, imorgon ska vi köpa småplock till thailand och på kvällen ska jag ha middg för min släkt.
På fredag ska jag umgås med min familj och på lördag firar vi cissi.

SEN ÅKER VI!

OCH vi fick precis veta att vi kommer lyfta på söndag som planerat.
Nu älskar jag aeroflot!

Den känslan man borde känna är ett pirr över att vara borta så länge och att datumet börjar närma sig. Man borde känna att det bara är 6 dagar kvar av 2 månaders längtan.

Istället är jag nästan gråtfärdig för att vi kanske inte kommer komma iväg. Iallafall inte på söndag.