i don't feel like a sell out

Herregud vilken underbar kväll jag har haft. Jag, Cissi, Emma och Sanna köpte hem mat och efter det har vi bara kollat tv och skrattat. Vi skulle avsluta med att spela lite tv-spel, längesen jag skrattade så mycket som när vi spelade GTA. 4 hönor som bara gapar rakt ut till höger och vänster.

Nu vill jag bara att det ska hända massor av roliga saker. Iofs har vi både London och Öland att se fram emot men jag vill göra allt med alla oss brudar! Köpenhamn, New york, roadtrip genom sverige, thailand.
Tyvärr går det inte ihop ekonomiskt men känner jag oss rätt kommer allt detta slå in inom några år.

Efter en dubbelfesthelg som avslutades idag med tvättstuga och mys hos gabi säger jag bara; i'm out.

 

Jag kan inte kontrollera mig när jag är full. Igår var jag bara tvungen att säga massa barnförbjudna saker till anders timell (!!) Herrgud.

Kom hem vid halv 4 inatt, sov till halv 10, somnade 11 igen och sov till 2. Legat i soffan hela dagen och vid  5 bestämde jag och widin att vi kör ikväll igen. Så nu sitter jag här i ett hårspray moln och väntar på att hon ska komma så vi ska börja förfesta.

Man lever bara en gång. (antagligen kommer mitt liv sluta imorgon eftersom jag kommer vara helt död)

Det är inte ofta jag skriver något slags argt inlägg här men igår blev jag så jävla arg att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.

På uppdrag granskning tog dom upp ett fall med en tjej som blir våldtagen av en kille på hennes skola, hon anmäler, han erkänner och ändå är det HON som får hela skolan och alla sina vänner emot sig. Dom startar facebook grupper där dom kallar henne för en slyna, hora mm.

Dom vuxna tycker synd om killen, "vi har hört från bekantas bekanta att hon ljuger" På skolavslutningen kommer killen men inte hon, han HYLLAS av alla i kyrken med applåder för att han kommer dit.
Det blir bara mer och mer vrickat.

Samma kväll våldtar han en annan tjej, dom anmäler. Fortfarande tror ingen tjejerna, den första (som var 14 år) tvingas flytta 50 mil ifrån sin hemstad.

Våldtäkter är det värsta jag vet och att vuxna agerar såhär emot en 14 årig tjej gör att jag bara vill strypa dom allihopa.

Jag hoppas att man måste komma från en jävla incest by uppe i norrland för att agera såhär för det är fan inte normalt.

Livet har känts så tråkigt på sistone, ingenting att se fram emot eller så. Men nu är den saken ändrad! Några av oss brudar ska boka en resa till London. Har velat åka dit i flera år och nu måste jag bort innan jag spyr på det här inrutade livet. Så i början av Maj bär det förhoppningsvis av.

Den här veckan bjuder också på några solglimtar, på fredag har jag och sanna bokat in en heldag med shopping, lunch och solning innan vi på kvällen ska på middag och fest hos Cissi.

Nu vill jag bara att vårvärmen ska komma så kommer humöret genast blir mycket bättre!

Jag vet att jag skriver det här varje helg när jag har festat men idag fick jag uppleva den värsta bakfyllan i mitt liv. Eller nej, en i thailand var värre men annars så slår den här allt.
Det börjar med att jag slår upp ögonen kl 10 imorse och känner bara: HERREJÄVLAR vilken huvudvärk. Helt obeskrivligt, det var som att någonting låg och tröck bakom mitt vänstra öga.
Jag lägger mig på soffan och bara väntar på att nattis ska komma och lämna alvedon. Då börjar jag må illa och i en timme fick jag springa fram och tillbaka till toan. Allt jag hade fått i mig var saft och kaffe (ja jag har ju dille för allt drickbart när jag är bakis) så det fanns inte så mycket att få upp.

Nattis kommer, jag tar en tablett och lägger mig på sängen och sover till kl 2. Då var det bättre och vid halv 4 snåret fick jag i mig lite ätbart.

Nu har jag spenderat resten av dagen med att kolla på The hills.

Hade förresten en sjukt rolig kväll igår, tråkigt nog blev det tjaffs igen på krogen så är lite öm i handleden. Ett ord bara: Harrys har blivit Jurassic park.

Min första lediga dag på väldigt länge, tror det är två veckor sen jag var ledig. För att vara ledig en helg har jag varit sjukt tråkig hittils, igår somnade jag runt halv 10 och vaknade 8 idag.
Meeen det är skönt att sova ut också. Idag har jag värsta planerna, lunch med janna, bjuda över min familj på fika och ikväll har Sanna inflyttningsfest.

Om man tar bort det faktum att min mun är roadkill (en visdomstand har blivit inflamerad eller något så jag kan knappt äta eller nått) så tror jag att det här kommer bli en bra helg mina vänner!
(plus att jag ska inbilla mig att det är vår och plocka fram min älskade skinnjacka idag)

Jag har en konstig känsla i kroppen. I flera dagar har det känt som att jag går runt med feber. Jag har frusit, känt mig seg men ändå inte så pass att jag ligger hemma. Det känns som att det ligger en influensa eller nått som bara väntar på att bryta ut och neej jag har inte råd att bli sjuk.

Den här senaste tiden har varit galen med jobb, i mars har jag varit ledig typ 3 dagar. Idag tog jag en hemmakväll, dels för jag mår sisådär i kroppen och sen bara för laga mat och skita i alla måsten. Var dock tvungen att städa upp mitt kök eftersom det såg ut som andra världskriget hade utbrutit därinne från igår men annars, inga måsten.
Ta världens längsta dusch, plocka undan sånt jag inte orkar annars och bara sitta här.

Blev visad en väldigt fin låt igår, kate bush - the man with the child in his eyes.


He's very understanding and he's so aware of all my situations
When I stay up late he's always waiting, what I feel when I hesitate
Oh, I'm so worried about my love
They say: "No, no, it won't last forever."

And here I am again, my girl, wondering what on earth I am doing here
Maybe he doesn't love me, I just took a trip on my love for him

Ooh, he's here again
the man with the child in his eyes

Idag fick jag höra för fjärde gången på en vecka att jag verkar ledsen. Jag vet inte ens själv, är det så jag framstår nuförtiden?
Jag är inte ledsen men jag är inte glad heller. Har kommit in i någon period av likgiltighet och jag har varit i det ett tag nu. Allting känns så meningslöst.
Jag har blivit en av dom som håller på att klaga på mitt liv fastän jag är den enda som kan förändra det.

Egentligen vet jag inte vad jag vill förändra heller, jag vet bara att jag vill bli glad igen och kunna gråta om jag känner mig ledsen, istället för att sitta med den här jävla likgiltighetskänskan.

I say: You need to eat
She says: I'll feed on your breath
What if I leave?
She says: Without you I'll be dead

Ibland önskar jag att jag vore mer impulsiv. Jag fegar oftast ut när det gäller att välja mellan någonting nytt eller någonting som är säkert.
Idag tog jag ett beslut som jag inte ångrar än för jag gick på min magkänsla och det kändes bäst att neka men jag måste börja chansa också. Nästa gång, vid ett annat tillfälle bara.

Hade en underbar lördag och en underbar söndag. Lördagen spenderades med emma, vi förfestade hos mig och pratade oss igenom alla ämnen som finns här i livet, från statt-branden till sexhistorier och efter det gick vi ut och dansade på harrys.

Igår var jag inte ruskigt bakis, jag startade dagen med en pannkaksfrukost hos roggan och avslutade dagen med ben&jerry's ,wallander och mysigt sällskap.

Nu kommer en intensiv jobbperiod, jobbar varenda dag fram till nästa onsdag så fritid kommer vara lika med noll. Imorgon är det planerat att jag ska bjuda gabbsan på mat iallafall (jag börjar lära mig, har en privat mentor som går igenom recept med mig haha)

Hur vet man att det kommer bli en hård festkväll?

Man har ett samtal med en kompis kl 4 och säger redan då: det är bättre om vi sover hos mig ikväll för jag vet hur bakis jag kommer vara imorgon.


Mänty och Sjögren ska gå bananas!

Jag trodde det var överdrivet att man kan känna sån kärlek till ett barn. Trots att det inte är min bebis känner jag bara total kärlek till lilla Elias. Efter jobbet idag åkte jag, mor och bea för att hälsa på hos Emelie och Markus och jag dör lite hur söt han är.

Dock var det inte frid och fröjd hela dagen. Jag lånade bilen av mor innan vi skulle dit för att göra lite ärenden, när jag skulle parkera utanför emelie och markus (som bor på världens sämsta gata för parkering) höll jag på att  tappa tålamodet helt. Cirkulerade i typ 20 min innan jag sket i allt vad regler heter och bara ställde bilen utanför deras hus.
När vi kommer ut igen står en jävla kärring för att skriva p-böter och hade inte mamma sagt åt mig hade jag tryckt ner hennes fula ansikte i snön.

SÅ alltså, jag har lyckats dra på mig mina första parkeringsböter på 2 år, woohu. Not.

Helgen blev lite hårdare än vad jag trodde, i söndags när jag vakna trodde jag att jag var döende. det var längesen jag var så bakfull. Klockan 8 på kvällen fick jag i mig mat för första gången och började känna mig levande.
Det var en sjujäkla festkväll iallafall och det fick mig att få tillbaka suget att börja gå ut igen!

remember when we were driving, driving in your car,
speed so fast it felt like I was drunk.
city lights lay out before us
and your arm felt nice wrapped 'round my shoulder
and I had a feeling that I belonged.
I had a feeling I could be someone.