i don't feel like a sell out

En av dom vanligaste sakerna att ge som nyårslöften är att skärpa sig med mat och drickandet. Det blir mitt löfte iår (igen). Men nu är det lite på allvar.
Hela hösten har vart ganska festrik, inte för att jag mår dåligt utav det. Oh no, min lever mår utmärkt och mina lungor fungerar fortfarande trots större nikotin intag än innan sommaren.
Det är det där med viktuppgång som grämer mig. Antingen kan man fortsätta dricka, eftersom det är så härligt sen strunta i all onyttig mat. Då pratar jag hejdå till läsk, godis, chips, skräpmat osv.
Det är ett bättre alternativ för mig, jag tror på att skräddarsytt program för den som ska följa det, det ger stört hållbarhet, eftersom alla människor är olika.

Ibland får jag en tanke som susar genom mitt huvud:  vad är det för fel på mig och mina kompisar?
Ett exempel: I fredags kommer vi hem från en kryssning, där har vi vart i 2 dagar och festat, festat festat.
Igår går vi ut för att ät aoch säga hejdå till Cissi. Efter det blev det varsin cider på perrongen. SÅklart blir vi festsugna, jag och widin åker hem, hämtar varsin flaska sprit som vi delar på 6 tjejer sen.
Gaalet, väl ute var det lite sådär. Kul emellan åt. Martin försökte para ihop mig med en jävla Peter (engelsman) som ville mer än bara kramas iallafall.
Men det var trevligt. Idag mår jag sämre, självmordsbenägen typ.

P.s, idag äter jag min sista kebabtallrik, förhoppningsvis.