i don't feel like a sell out

jag har egentligen aldrig förstått mig på lars winnerbäcks musik, tyckt att nästan allting han skriver har vart likadant. det har ändrats lite nu på sista tiden. när jag hör tonerna och texten i "jag är hos dig" förstår jag vad folk ser i honom, i hans musik.
jag fattar varför han blev årets svenska artist.


jag tror verkligen jag har bestämt mig, jag ska till england efter gymnasiet.  det är egentligen tjat från min sida, jag ältar det hela tiden. mest för jag är så osäker, osäker på att jag kommer våga, att jag kommer trivas.

det är ju inte så att det varar för evigt, men 1 år är en ganska lång tid. det jag fruktar mest är alla mina kompisar när jag kommer hem, alla kommer ha utvecklas så mycket och jag är rädd för att dom inte kommer ha plats kvar för mig i hela mitt liv.
ändå kan jag inte leva mitt liv efter vänner, det går liksom inte. jag måste komma ut och resa, göra allting jag vill göra..

satt och läste om au pair idag, det stod bra med information iallafall.
tex att man jobbar högst 30 timmar i veckan, och att man ska ha tidigare erfarenheter av barn. det har jag på sätt och vis, har haft hand om erik då och då i 6 år liksom, sen trivs jag med barn också.
ett annat krav att man var tvungen att ha gått kurser i engelska, och eftersom jag hade VG i engelska a och håller på med b-kursen bör jag vara godkänd där också.
loving it.

allting hade vart mycket bättre om jag fick en reskamrat, är du intresserad, keep in touch!

"Vi vinner ingen tid
och vi får inte vänja oss f
ör då är allting förstört.
jag är hos dig igen,
som du kanske redan hört."