i don't feel like a sell out

Det var precis var det var igår.

jag ska försöka göra hela resan till en text:

VI tog 16:04 tåget upp till stockholm som sagt, där var vi framme rätt snart, tog inte mer än en timme. efter mycket velande hittade vi även tunnelbanespåret till globen, där en 1 och en halv timmes väntan började utanför själva konsertlokalen. När vi väl kom in placerade vi oss så att vi stod bra, väldigt bra vill jag påstå.
Jenna sa tidigare att dom skulle vara försenade men jag proppsade på annat. gissa vem som vann? Jenna såklart, rockstjärnor som dom är (tror) så var dom försenade en halvtimme. varje gång en figur dö upp på scenen började alla peppa "KENT KENT" men varje gång visade det sig vara en ljudkille som skulle checka ljudet.

Klockan 8 startade äventyret, dom öppnade med en vy från ett luftslott som både var förvånade och jävligt bra. ända sen igår har den gått på repeat i mina högtalare.

Allting flöt på som bara en kent konsert kan göra, vi peppa och peppa och dom var så underbara att hade jag fått chansen hade jag stormat scenen. åååh.. det går inte att beskriva! inga ord jag skriver här kan beskriva hur det kändes för mig igår.
Dom gav 2 extranummer, första extra nummret bestod av 3 låtar och i det sista bjöd om på mannen i den vita hatten. den långa versionen, 9 min versionen.

När 3500 ska hämta sina jackor samtidigt blir det gaanska så kaotiskt men v ihann b ut snabbt.

Idag är jag mörbuktad i kroppen, har onti halsen och lycklig.
ja, man kan bli lycklig av ett band
det är kent vi pratar om och när man är ett riktigt fan av vilket band som helst så är  det ett av livets stora ögonblick att se dem live.
så var det igår och jag skulle göra om det tusen gånger om jag fick chansen.

Bilder från igår kommer.

ett av dom finaste ögonblicken igår var när 747 var igång och jocke sjöng:
"ni håller oss vid liv,
vi håller er vid liv"