i don't feel like a sell out

Många säger att ju mer man gör över dagen desto snabbare somnar man på kvällen. Det stämmer inte för min del. Igår tog jag med mig hunden och gick två varv runt 2,7 kilometers spåret. Nog fan var det lika svårt att somna sen på kvällen. Jag försökte hålla mig vaken när jag låg där nerkurad i soffan, jag ville verkligen se sex and the city. När Skins var slut kände jag mig väldigt trött.. men jag skulle härda ut till sex and the city så jag började kolla på CSI ny också.
Men runt halv 1 gav jag upp.

När jag sen ligger där i sängen och ska försöka sova börjar jag tänka på allt skolarbete som jag har skjutit upp.. paniken börjar. NEJ, säger jag till mig själv. tänk inte på det nu! du blir bara stressad. ändå kommer dom där jävla tankarna tillbaka. Jag är så jävla stressad över foto C kursen att det inte ens är nyttigt. Jag kommer hinna bli utbränd innan julen är här. Mina krav på mig själv är dom värsta, jag vill så gärna få allting perfekt men det känns som att jag inte litar på min egen kompetens.
Visst, jag kan foto. Det kan jag. Men varför har jag skjutit upp allting? På 3 veckor har jag fotat 2 uppgifter, varav en jag måste fota om.
Jag har inte hittat modeller till alla mina utställningsbilder, nu måste jag ägna hela helgen åt att antecka studioljussättning.
Plus skriva 2 arbeten till arbetsmiljö och säkerhet.
Och börja läsa svenska boken, OCH göra klart mina restuppgifter i svenskan.

Fan ta dig, Josefine Sjögren. Du lär dig fan aldrig.
När ni, mina vänner hittar mig under ett bord, mörka ringar under ögonen och jag sitter med uppspärrade ögon och biter på mina naglar, då har jag fått nog.
Då ger jag upp hela jävla skiten.