i don't feel like a sell out

idag blir det verklighet,  jag och emelie ska snart åka och handla flyttkartonger. sen ska jag hjälpa henne att packa.
visst kommer det bli skönt med ett större rum,
en mindre att bråka om datorn och tv;n med,
skippa behöva pinas varje gång hon ska äta någonting när vi kollar på ett program (bara frö jag inte står ut med ljudet av folk som äter när jag kollar på tv)
visst kommer jag sakna att hon alltid gör för starkt kaffe på morgonen så jag alltid måste brygga nytt.
 visst hatar jag att hon alltid väcker mig när hon och markus ramlar in vid 5 snåret på morgonen så jag har svårt att somna om.
visst hatar jag att nu kommer vi inte ha våra hemliga bråk längre, när vi startar om datorn för att jävlas, häller ut varandras kaffen eller stänger av strykjärnet med flit.

visst kommer jag sakna hennes dåliga musiksmak som alltid dånar ut från hennes rum när hon görsig iordning på fre o lördagar, när hon alltid glömma stänga igen hennes dörr så jag som sitter i tv-rummet tvingas höra schlager blandat med lars winnerbäck och gamla kent låtar.
visst kommer jag sakna att hon kör som ett cp när hon ska skjutsa mig någonstans, att hon alltid kör förfort och oftast vägrar hon köra mig.
Med undantaget när on gick upp 8 på morgonen bara för att det regnade ute och jag ville inte förstöra min frisyr.
Då gick hon upp, trots att hon hade slutat 7 den morgonen.

Jag uppskattar henne för lite, och nu flyttar hon. Föralltid kan man ju hoppas, för jag vill inte att hon ska bli en av dom misslyckade som flyttar hem igen, det vore förfärligt.
Trots våra ned och uppgångar är hon alltid min storasyster,
som jag älskar hur mycket som helst.