---
Som jag sa idag på fotolektionen, när fotoutställnigen är klart känns det som att 20 kilo har lättat från ens bröst. Ni förstår inte känslan. Så många gånger som jag har vaknat tidigt på morgonen och bara fått sån ångest. Prestationsångest mest, som vanligt. Ställer sjukt höga krav på mig själv som jag "måste" leva upp till.
Nu är den klar, monterad och upphängd.
Krokarna sitter rätt, tavlorna hänger rakt och glasen är välputsade.
Egentligen är jag verkligen inte petig, tvärt om. Jag gör alting halvdant hela tiden, städar aldrig och struntar i om mina tavlor hänger snett i mtt rum. Med utställningen blev jag helt maniskt. Allting skulle hänga perfekt, glasen putsade jag tre gånger och jag frågade varje stackars själ som gick förbi om det var rakt.
Tillslut sa Cissi åt mig att vara så petig.
För att citera Gunnar: "jag har aldrig hört Josefine svära så mycket om igår" Då skulle det monteras bilder. Skära till bilderna, sätta dit krokar och snöre. Fy-faan. Glaset är svinvasst så man skär sig, det blir ojämt, allting blir bara fel.
Jag måste stolt säga: Jag är så jävla nöjd över mig själv och mitt arbete.
Och jag är så stolt över alla andra på foto, alla utställningar är väldigt fina.
Visning på fredag!
(idag tog vi en resfika. vi ska åka till cypen, agia napa under början av juli. vi bokar nästa vecka. lovely.)
Kommentarer
Trackback