i don't feel like a sell out

Nu har alla lämnat det Sjögrenska hemmet och jag sitter ensam kvar. Jag har inte känt en sån här ro på länge. Jag älskar att jag kan äta frukost och låta disken stå kvar till nästa morgon. Jag älskar att jag kan gå runt i underkläder. Jag älskar att jag kan sätta mig och ta en cigarett på våran trapp.
Jag vill att det ska stanna så här. Men icke. På söndag är helvetet igång igen.

Vi hade värsta planerna på att våra stockholm-kompisar skulle besöka oss under helgen, men så sviker dom. Nu har jag ingen aning om vad helgen erbjuder, håller på att ta hem alla sex and the city säsonger och det vore ett härligt tidsfördriv. Jag är också sugen på fest men med arbetande vänner är det svårt att få sällskap. Förhoppningsvis är dom på ändå!

Som vanlig efter en Kent-konsert sätts mitt Kent lyssnande igång. Om och om igen. Kent är det enda jag lyssnar på just nu. Just nu spelas 400 slag, innan det var det stenbrott. Jag vill höra beskyddaren, berg och dalvana, celsius, ja alla.
Jag önskar jag kunde känna lika mycket kärlek till allting annat som jag gör till Kent just nu.