i don't feel like a sell out

Har ingenting att skriva egentligen. Känns som man skriver samma sak hela tiden i den här bloggjäveln. Borde kanske utforma den till en dagbok för mina pinsamma upplevelser?
Idag hände en till.
Jag och Cissi stod inne iframkallnings salen och klippte negativ. Jag stod och studerade mina negativ, letade efter kalkfläcker då sa jag någonting i stil med "åh vad tur, det blev inga fläckar" och "Fan vad nöjd jag blev, alla bilder blev bra!"
Jag tycker det är konstigt att hon inte svarar mig, så jag kollar upp. Står hon där? Nej.
Men brevid mig från en annan tjej från fotogruppen, som jag inte känner.
Jag: Eh, alltså jag trodde cissi står här. Det är inte så att jag pratar för mig själv!

Som tur var skrattade hon bara. Men jag förstår inte varför det alltid händer mig.