herr ångest
Jag tror jag är en människa som är född med ångest. Under min gymnasietid, speciellt sista året, hade jag ångest över precis allt. Alla prov man var tvungen att göra, alla foto-uppgifter (och kraven som kom med dem) och på det var det körkortet. Det gick tillochmed så långt att jag hade svårt att sova, för jag hade ångest över att gå upp och gå till skolan för att uppfylla alla krav som var på oss treor. Jag tror sista året i gymnasiet var bland det värsta året i hela mitt liv, och ändå det bästa. Under det året gjorde vi tjejer massor av roliga saker runt om skolan, som gjorde att man inte tänkte så mycket på ångesten.
När skolan var över hade jag ångest över att jag inte hade ett jobb. Många tror säkert att jag satt och rullade tummarna under den här perioden, jag vet att vissa av mina närmaste kompisar trodde det, men jag hade ångest VARJE dag under min arbetslöshet, och ju fler jobb man sökte, desto större ångest. Ångesten från skoltiden var kvar, svårt att sova om jag kom in på fel tankar.
Så kom hösten. Jag fick två jobb, allting flöt på bra. Ångesten var borta. För första gången på flera år hade jag inte ångest över NÅGONTING. Det var en sån skön känsla.
Men såklart, livet kan inte alltid vara bra. Nu är ångesten tillbaka, för ibland känner jag att jag har tagit på mig uppgifter som jag egentligen inte tycker är kul, det blir likamed= ångest timmarna innan.
Jag är fan född med ångest och någondag ska jag uppnå total tillfredaställelse så ångesten aldrig kommer tillbaka (bakfyllor är okej)
Jag tyckte bara det var dags att bli lite personlig.
Kommentarer
Trackback