i don't feel like a sell out

Jag var nere på stan idag för att inhandla en present till Janna, som ska firas kväll som sagt. Redan innan jag gick ner p åstan hade jag ett hum om vad jag skulle ha och vart jag kunde hitta det, så jag gick till affären på en gång. Nu skriver jag inte ut affär och produkt eftersom jag inte har gett presenten än så hon kan fortfarande läsa det här.
Iallafall. Det jag kan avslöja var att jag stod på den snuskiga avdelningen och kollade, lite dirty-grejer och sånt där. Är jag med flera kompisar så tycker jag inte att det är en dugg pinsamt att handla sånt som är lite halv snuskigt, men nu var jag helt själv och det jobbar bara killar i den här butiken.

Jag väljer min produkt (avslöjar i nästa inlägg) och går till kassan. Där står en ung kille. Hade jag vart med några kompisar hade jag kunnar sagt nått högt som influerade på att det var en present men nu när jag var själv fick jag snällt ge fram saken, och bara tänka vad han tänker. Jag hoppades till gud att min telefon kunde ringa så jag hade kunnat sagt: jo jag handlar PRESENT..
Jag hade inte med mig min väska utan bara plånboken och när jag har betalat kollar han på mina händer och säger´: "Eh, ja, jag antar att du vill ha en påse till det där"

Hans bild av mig: En liten snuskig tjej som inte dras för att gå öppet på stan och visa vad hon har köpt för kvällen.

Nu var det här en present men det får aldrig han veta.