i taket lyser stjärnorna
Sanna hade varnat mig om att det var en snyft-film men jag kan lungt säga att jag aldrig har gråtit så här mycket till en film. Jag satt ute i vardagsrummet med datorn i knät och bara grät och grät framför skärmen.
Mamma ropade från sovrummet och frågade hur det var.
- Det..snyft..är..snyft..bara..SNYYYYYYYYYYYYFT..bra!
Kommentarer
Trackback